Hemma igen

Nu är jag hemma efter en fin helg i Linköping tillsammans med Martina i Linköping. Jag åkte ju till Linköping i torsdags kväll och stannade tills idag. Staden väckte minsann en del minnen och gav upphov till känslor av nostalgi. Jag såg Statoil där jag brukade hämta upp paket, COOP Nära där jag handlade ibland, jag var på Flamman där jag tidigare bodde och som hade mitt favorituteställe... På bussen hörde jag studenter som pratade om kravaller (fest i overall) och jag insåg att jag förmodligen aldrig mer kommer att vara student. Och även om jag i framtiden skulle vidareutbilda mig så blir det inte samma sak, eftersom jag då kommer befinna mig i ett annat skede av livet. Men det är ingen idé att vältra sig i nostalgi och sakna det som var för mycket, det gäller att uppskatta det man gör och se framåt! Jag trivs så bra på mitt jobb och i Karlstad, vilket gör det lättare att hantera den studentlivssaknad som ibland väller över mig.

Anyway, i fredags tog i en runda på stan och jag hittade både ett par nya jeans och en tröja och lite annat smått och gott. Lördagförmiddagen spenderades framför en film (SOS) och på kvällen var det dags för lite julfest med utgång på Flamman. När jag skulle ta på mina strumpbyxor innan festen upptäckte jag att jag råkat köpa leggins istället för strumpbyxor!! (Leggins har inga "fötter"). Jag fick lite panik, jag är noga med sådant. Martinas pojkvän var snäll och cyklade ner till Hemköp för att köpa nya strumpbvxor till mig, men dessvärre hade de inga svarta stumpbyxor. Men som tur var fanns det det på COOP. Tack för det. Konstigt hur mycket en sådan skitgrej egentligen kan påverka en... Men jag tycker att halva nöjet med att gå ut är att man fixat sig och känner sig lite fin.

Själva festen blev rolig och Flamman var sig likt. Dock var det mindre folk än vanligt och vi var oroliga att vi skulle vara nästintill ensamma på dansgolvet eftersom det fortfarande var relativt tomt i lokalen när klockan var tolv. Men det strömmade in folk så att det var en hel del personer där när de stängde.

Vet ni, resan hem gick faktiskt bra! SJ skötte sig utmärkt för en gångs skull :) Men jag fick springa med två tunga väskor från centralstationen till stora torget på tre minuter!! Som grädde på moset var marken SNORHAL!! Herregud, det var som att springa på en isbana, jag skojar inte, jag gled fram och var nära att stå på näsan flera gånger. De borde verkligen salta, hur tar äldre människor sig fram när jag som relativt ung knappt kan hålla mig på fötter?

Kommentarer
Postat av: Maria

Sv: Det är hel lungt om du inte svarar på direkten. Jag förstår! ;)



Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill bli. Men tänk om jag blir en operationsköterska?! Vet inte riktigt om de heter så, men de som hjälper folk med LKG efter sin operation. Det skulle nog vara rätt intressant, för då är man ju själv erfaren som person. :)



Jo, det är faktiskt väldigt skönt att ha sluppit byta logoped så ofta! Precis som du säger de där med relation och sånt. Det stämmer!



Det är lite spännande liksom att läsa din blogg. För då kan man se vad en logoped kan göra på sin fritid. ;) Det blir som en annan synvinkel.



Hoppas det går bra för dig att jag kollar in här lite då och då! :)

2011-12-13 @ 08:07:07
URL: http://snyggingen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0